Bra kvitto på formen

Idag fick jag ett bra kvitto på formen inför järnmannen i Kalmar. Planen under dagen var att köra simning, cykling och löpning, dvs ett eget minitriathlon. 

Inledningsvis har jag och min vän Micke tänkt köra lite löpning. Brorsan är också sugen på ett löppass så även han hakar på. Jag vet att han knappt har tränat någon löpning alls den senaste tiden utan bara simmat egentligen, men jag vet att han ändå har en grym grundkondis. Vi beger oss ut till Görväln ute i Jakobsberg och kör ca 2 km uppvärmning där. Sen är det dags för själva passet som för dagen består av 10 km tröskelfart. 

Jag, Brorsan och Micke

Supersnabba Micke har ett PB under 35 minuter på milen så vi bestämmer att jag och brorsan i alla fall ska få starta 3 minuter före honom. Detta för att jämna ut oddsen lite grann iaf. Planen är att vi skulle springa 5 km åt ena hållet och sen 5 km tillbaka.

Jag och brosan drar iväg i ett högt tempo redan från början, vi vill ju inte att Micke ska passera oss under de första kilometerna i alla fall. Brorsan lägger sig i rygg på mig, men jag hör ganska omgående hur han andas tungt och hastigt. Det verkar som om han har det jobbigt där bakom stackaren. Vi öppnar första km på snabba 4:01.

Därefter följer två kilometrar som är rätt kuperarde. Vi håller fortfarande bra tempo men tiderna blir lite långsammare eftersom just terrängen är kuperad. Dessa kilometer avverkas på 4:16 och 4:24.

Jag är riktigt imponerad av brorsan att han fortfarande hänger på fast det egentligen är på tok för fort för honom. För några år sedan var det faktiskt en liknande situation men då med omvända roller. Vi sprang då Midnattsloppet (1 mil) på söder. Han var i grym form medan jag knappt ens hade rört på mig på säkert ett och halvt år. På ren vilja hängde jag dock på honom i nästan 6 kilometer. Jag minns att han sa att han tyckte det var mentalt jobbig att ha mig flåsandes i nacken hela den vägen och det förstår jag eftersom jag kände samma sak idag. Jag förlorade såklart den duellen och till råga på allt slutade det med att jag var sjuk i mer än 3 månaderefter loppet.

 

Jag undrar hur länge brorsan orkar hålla det här tempot som vi håller. Efter 3,5 km får jag svaret. Vid en rätt seg uppförsbacke vid badet kommer genomklappningen för hans del. Han orkar inte alls täppa till luckan som uppstår och avståndet bara ökar och ökar. Fjärde och femte kilometern avverkas för min del på 4:30 respektive 4:13.

När min Garmin indikerar att jag sprungit 5 km gör jag en snäv U-sväng och påbörjar löpningen tillbaka. Jag tänkter Bara hälften kvar, kämpa på nu! Det dröjer inte många sekunder efter vändningen innan jag möter Micke. Jag ökar farten för jag vill inte att han ska springa om mig redan. Jag håller i försprånget till 6 km innan han drar om mig. Den sista kilometern går på 4:16.

 

När väl Micke drar förbi lägger jag mig bakom och försöker hänga på. Jag lyckas klamra mig fast i kanske 100-150 meter men sen måste jag sakta ner för att inte avlida. Jäklar vad snabbt den killen kan springa. 7e kilometern avverkar jag på 4:03. 
Jag springer vidare i mitt eget tempo. Den 8:e och 9:e kilometern avverkas på 4:06 och 4:22. Det känns ändå rätt så kontrollerat.

Vid nio kilometer inser jag att jag faktiskt har chans på personbästa på milen. Jag gjorde 42.30 på Kvantumloppet tidigare i år. Jag krämar ut precis all energi som jag har och avslutar sista kilometern på 3:55. Total tid 42.11!

Vad hände egentligen? På träning och allt? I rätt så kuperad terräng dessutom! Jag förstår ingenting. Hur är det möjligt? Vad är det som har hänt med mig och min löpning egentligen?  Jag springer snabbare än någonsin, och på träning dessutom.

LIVING THE DREAM!

Snabbare än någonsin

Visserligen räknar jag inte det här personbästat som ett riktigt PB eftersom det sker på träning, men det gav mig ett grymt kvitto på löpformen inför Kalmar iaf. Jag kommer även att satsa på något millopp här i höst om jag orkar ladda om efter Järnmannen.

Slutkörd som bara den

Vi hinner endast med 3 km nedjogg innan det är dags att dra på sig våtdräkten och hoppa ner i Mälaren för ett open-water pass. Vi simmar ungefär 1 km i det sköna vattnet. Jag får en del kommentarer från Micke hur dålig jag är på att navigera när jag simmar. Jag får hoppas på att jag kan följa ett par bra fötter när jag kör mina 3860 meter i Kalmar så att jag slipper att navigera. LIVING THE DREAM!

Inför dagens andra pass

Efter simpasset är det lunch. Vi köper med oss mat från Ekis och åker hem till Micke. Vi slappar framför TV:n tittandes på en tempoetapp under Tour de France och laddar inför eftermiddagens cykelpass.

Cykelpasset har vi planerat att köra ute på Ekerö. Även på transportsträckan ut dit trycker vi på bra. Jag har alltid sett Micke som 1000 gånger starkare cyklist än mig men den här gången är det faktiskt han som får jobba stenhårt för att haka på. I nedförsbackarna har han ingen chans att komma upp i samma hastighet, men i uppförsbackarna är det desto jämnare. Det blir ett jättebra och roligt pass trots att regnet öser ner. Vi trycker på bra under hela passet, kör backryck, spurtdueller och snackar bort 5 mil.

Ute i Träkvista

Passet hade nog blivit längre om det inte hade regnat och om vi inte hade cyklat i korta tights och kortärmad cykeltröja. Det känns ändå på något sätt rätt coolt att vara ute i detta väder och cykla. Nedan är splittiderna för alla fem milen

  1. 19.18 (snitt: 31,1)
  2. 18.13 (snitt: 32,9)
  3. 18.14 (snitt: 32,9)
  4. 19.10 (snitt: 31,3)
  5. 23.33 (snitt: 25,5)
LIVING THE DREAM helt enkelt.

Det känns som att jag har fått ett riktigt bra kvitto på formen inför Kalmar iaf. 

Så här skulle jag kunna leva resten av mitt liv känns det som, skulle du?

Löpning runt Brunnsviken

Efter jobbet mötte jag upp Miranda för härlig lugn löpning runt Brunnsviken. Båda kände sig rätt slitna i benen så det var läge att ta det lugnt denna dag.

Viktigt med lite uppvärmning
Mirre innan passet

Det är dock lättare sagt än gjort att ta det lugnt när man springer med Mirre. Jag upplever det som att om det finns en minsta möjlighet till tävling så blir det tävling. Det kan vara först upp för backen, först till nästa lycktstolpe eller vad som helst egentligen. Vi båda verkar fungera på precis samma sätt och det tycker jag är riktigt roligt. Tävlingsmänniskor ut i fingerspetsarna helt enkelt!

Härliga Brunnsviken

Jag försöker även psyka ner Mirre ibland men det funkar sällan. Som denna dag såg jag på henne att hon såg lite sliten ut under löpningen. Jag frågade då om hon inte var sugen på att köra backintervaller med mig i Hagaparkens värsta backe. Jag hade själv ingen större lust med detta och jag väntade mig att hon skulle svara att hon inte pallade idag eller så. Hade hon svarat på det sättet hade jag fått något psykologiskt övertag under resten av löprundan. Istället får jag svaret: Klart vi ska köra backintervaller! Jag är på. Vi kör väl den jobbigaste av alla stigarna också va? I det här läget är det inte aktuellt att dra sig ut själv så det är bara och bita ihop och köra backintervaller i 30 graders hetta. – Åhhh, varför nämnde jag det ens tänker jag och är sur på mig själv!

Mirre på väg uppför!
Jag i samma backe
 
Helt färdig
Utsikten på toppen av backen

Löprundan fortsätter runt brunsviken i lagom tempo efter det, fast fortfarande med inslag av olika tävlingsmoment. Borta vid kräftriket finns en badplats där vi genast kastar oss i det varma vattnet för att svalka sig mot hettan.

Summa: 15 km löpning, 1:24.35 (5:38 i snitt) + säkert 200 meter simning i okänt tempo

Vansbrosimningen

Det var några dagar sen jag skrev ett inlägg här på bloggen. Det beror inte på att jag inte har tränat utan tiden har bara inte räckt till egentligen och att jag varit i stort behov av sömn senaste dagarna. Här kommer i alla fall storyn om årets vansbrosimning, om än några dagar försenad 

Jag blev upphämtad 06.15 utanför min port i söndags av Frida och Lisette som jag känner via jobbet. Jag är jäkligt trött här på morgonen och tänker att jag kanske kan sova någonting i bilen, men på något konstigt sätt blir det ändå jag som får den stora äran att köra bilen upp mot Vansbro. Jag måste erkänna att jag var lite avis på Lisette som såg ut att ha det riktigt skönt i baksätet sovandes. 

Mot vansbro!
Vi hade alla tre anmält oss till samma startgrupp och tid för starten var klocken 11.45. Resan upp går riktig bra. Det är inte så mycket folk ute på vägen så man kan ligga på rätt bra ute på motorvägen. Vi stannar till någon gång efter borlänge för toapaus och kaffeinköp.  
Lite piggare nu
Den obligatoriska kaffen
Vi anläder till Vansbro runt kvart över tio. Där beger vi oss omgående bort till målområdet där utlämningen av startkuvertet sker.
Härliga Vansbro
Därefter strosar vi runt i mässtältet och jag försöker på alla sätt att övertala både Frida och Lisette att prova på triathlon, men möts nästan endast av skeptiska blickar.
Framtida triathleter?
Efter kort tid i mässtältet beger vi oss bort mot startområdet. Vi traskar längst med järnvägen för att komma dit. Längs vägen hinner vi se de allra snabbaste simmarna simma iväg. 
Mot startområdet
Eliten
Väl framme vid starten blir det ändå lite stressigt känner jag. Jag drar på mig min våtdräkt och jag kan lova att det är riktigt svettigt. Det är säkert 30 grader i luften och att sen på det dra på sig en neoprendräkt som fullständigt alstrar värme. VARMT och JÄTTESVETTIGT!
Svetten bara forsar fram!
Jag hinner göra mig i ordning i tid och kastar mig i vattnet så fort jag får chansen. Jag ligger i vattnet en kvart ungefär innan starten går. Jag har taktiken klar för mig och det är att försöka lägga mig bakom ett par snabba fötter direkt (motsvarigheten till att ligga på rulle i cykling). Jag lägger mig precis bakom startrepet för att vara bra med i början.
Till slut går starten och samtliga simmare ger sig iväg. Jag kan säga så här: I början var det krig rent ut sagt. Det är trångt och folk verkligen fightas för att komma fram. Sparkar utdelas till höger och vänster och sämre simmare som ställt sig för långt fram blir översimmade. Jag tror att jag av misstag här i början råkade sparka en kille i ansiktet när han låg lite för nära. Jag öppnar i princip max för att slippa hamna bakom alltför många simmare och i första svängen, efter ungefär 100 meter, ligger jag 5:a eller 6:a i min startgrupp. 
Jag hittar direkt ett par fötter som jag känner att jag nog kan haka på ett tag. Den här killen håller identiskt fart med mig och dessutom verkar har vara duktig på att navigera medan han simmar. Just det här med att ha koll på vart man ska när man simmar i öppet vatten är väldigt viktigt, men dessvärre har jag väldigt svårt med det när jag simmar själv. Det blir oftast så att jag stannar upp helt och därmed tappar all fart. 
Jag ligger bakom dessa fötter i mer än två kilometer och känner mig hur stark som helst.Det som gör att jag tappar honom är en 120 kilos man som simmar bröstsim. Jag lägger mig nog för nära honom och träffas direkt av ett av hans bröstsimsbentag med full kraft i revbenshöjd. Det gör sjukt ont samt att jag tappar all kraft och fart. Jag simmar dock vidare men det går något långsammare nu när jag är ”ensam” och har ont i revbenen.
Jag tar mig ändå i mål och tiden visar fantastiska 45 min och 19 sekunder.
Förra året så kom jag i mål på 49.38 så det är personbästa med över 4 minuter. Jag kan inte annat än vara nöjd med dagens insats. I år har jag ställt upp i totalt 9 olika lopp och på samtliga dessa distanser har jag förbättrat mitt personbästa, så PB-streaken håller fortfarande i sig . 
Skön känsla efter loppet
Jag tycker även att det går jättebra för både Lisette och Frida under simningen. Lisette simmar in på 1.09 och Frida 1,21. Genom att genomföra det här loppet kan Frida numera titulera sig en som har gjort en Svensk klassiker. Riktigt bra jobbat!!
Lite souvenirer måste köpas när man gjort en svensk klassiker
I september hoppas jag ha gjort min andra klassiker
Efter att ha duschat får vi i oss lite käk och yttlerigare lite senare bär det av hemåt igen. Det visade sig även att solen tog riktigt bra idag. Här ser man att Frida till och med fått en solbränna efter badmössekanten
Bästa brännan ever
Var det någon annan som körde Vansbro i år?

Sista passet inför Vansbro och URSVIK nästan ALL IN

Jag möter upp brorsan redan klockan 10 på lördagsmorgonen i huvudstabadet för sista simpasset innan vansbrosimningen. Han blir imponerad när han ser att jag har sprungit till badet. 3,5 km till badet avverkades på ungefär 16 minuter. 

Bassängen är redan fylld av badande pensionärer och skrikande ungar som bråkar i vattnet. Runt bassängkanten är det proppfullt av morgonpigga soldyrkande människor. Även om det fortfarande är tidigt på dagen känner man att värmen redan är tryckande.

Det är riktigt skönt att slänga sig i bassängen och svalka av sig.

Jag och brorsan träffar Stefan i vattnet som redan ligger där och simmar för fullt. Han känner jag från tiden då jag simmade i Järfälla Simsällskap.

Dagens pass inleds med 300 meter insim, därefter kör jag 2×1000 frisim, och avslutar med 200 meter avbad. Simningen känns tyvärr riktigt dålig från första armtaget. Det är inte mycket som stämmer denna dag. Det enda sköna med passet är att det är över på lite drygt en timme och såklart bastun efteråt.

Efter simpasset tar jag följe med brorsan till tunnelbanan. Jag beger mig inte hemåt utan jag åker istället till Hallonbergets tunnelbanestation. Dags för dagens andra pass! I ursvik går nämligen löpeventet Ursvik All In av stapeln för första gången. Det innebär att man ska springa samtliga löpslingor (eller så många man orkar) vid Ursviks motionsgård. 
Jag var faktiskt med när idén till detta kläcktes så jag känner mig mer eller mindre tvungen att närvara. När jag anländer till Ursvik möts jag av massvis med löpare. De har redan hunnit avverka extremespårtet (15 km) samt en av fem-kilometersslingorna och har nu lunchpaus. Jag slår mig ner på gräsmattan o deltar i den härliga löpargemenskapen.

Nästan alla deltagare vid starten av URSVIK ALL IN  (Foto: Mirre)

Totalt har nästan 50 personer tagit sig till Ursvik denna dag för att på ett eller annat sätt delta i URSVIK ALL IN. Vilken succé!

Grymma Mirre har till och med lyckas fixa spons från Gatorade till det här eventet. Hur grymt som helst! Jag brukar endast ha med mig vatten när jag springer men jag vet att det är viktigt att man trots allt får i sig både  mineraler och salter när det är så här varmt ute. Jag verkar dessutom ha en förmåga att svettas väldigt mycket och därmed förlorar jag mycket vätska. Därför kommer Gatorades sportdryck väl till användning denna dag. Ett stort plus är att den inte är så söt som många andra sportdrycker kan vara. Den här ska jag köpa fler gånger kan jag lova.

Ett välbehövligt lass från Gatorade (Foto: Mirre)

Det som är kvar på löpschemat efter lunchen är milspåret, andra 5-kilometersslingan och 2,5:an. Vi inleder med milen. Lika bra att ha det lättaste till sist är den allmänna uppfattningen.

Jag känner mig fortfarande lite sur på grund av att simningen gick så dåligt imorse och då det kändes som om ingenting stämnde. Jag får för mig att jag vill ”straffa” kroppen på grund av det och sätter av i ett högt tempo. Jag lämnar gruppen bakom mig i redan första backen och ser de inte mer under hela milspåret.

Härlig ursviksterräng (Foto: Mirre)

Benen pinnar på som aldrig förr. Jag springer över rötter och sten med bestämda kliv. Solen skiner och det är säkert närmare 30 grader i skuggan. Svetten verkligen forsar nedför pannan.

Kroppen känner att den vill stanna men jag intalar mig själv att fortsätta. Jag passerar km-skyltar efter km-skyltar. Jag kommer till slut till sista backen och lägger på en spurt som håller ända in i mål. Helt färdig lägger jag mig i gräset, dricker en gatorade och inväntar de andra. Springer i mål på 46:50 vilket jag tycker är helt okej på denna kuperade ursviksmil.
Sen när alla kommit i mål och vilat någon minut extra så är det dags igen. Bara 5 + 2,5 km kvar. Denna gång springer jag istället nu med gruppen och har en riktigt trevlig socialjogg. Jämfört med blodsmaken i munnen som jag hade under milen känns det här tusen gånger trevligare. Första 5 km springer gruppen på 33:52 och avslutande 2,5 km avverkas på 14:51.
Totalt blev det 17,5 km löpning i jobbig terräng för min del denna varma dag.

Så här glada var alla efter att ha genomför första upplagan av URSVIK ALL IN. För min del blev det URSVIK nästan ALL IN.
Hoppas ni också hade en härlig dag

Löpning + simning

Gårdagen bjöd på lugn och skön träning. Jag inledde gårdagens träning med en väldigt lugn jogg (6:00 -tempo) från Karlberg bort mot Eriksdalsbadet där jag skulle möte upp supertriathleten Micke. Det var faktiskt han som inspirerade mig att börja med just triathlon. Vi simmade tillsammans i JS back in the days! 

Springandes och fotandes på väg mot badet

Löpningen bort mot badet flyter på riktigt bra trots allt kryssande mellan alla människor. Jag känner ingen press eller stress utan springer bara där för mig själv och njuter av den underbara dagen. Tankarna flyger iväg till sommarens stora utmaning som är Järnmannen i Kalmar och ett stort leende sprider sig genast på mina läppar. 

Passerar gamla stan med kameran i högsta hugg

Väl framme vid badet byter jag om till simkläder. Jag drar även på mig min gamla våtdräkt för att simma in den inför Vansbro och järnmannen. Micke ligger redan i vattnet och simmar när jag anländer till bassängkanten. Han har redan simmat ett tag och har endast ungefär 2000 meter kvar av sin huvudserie.

Jag i våtdräkt

Jag hänger på Micke i serien och försöker hålla samma tempo som han, men det håller inte många längder. Våtdräkten min känns dessutom klumpig och inte alls så anpassad för simning som jag minns. Den har dålig passform och den trycker åt över halsen så att det till och med känns jobbigt att andas. Måste verkligen köpa en ny innan Kalmar.

Simmartakterna sitter i

Det blir inget jättepass idag utan endast ca 1500 meter. Däremot blir det en hel del snack efter passet med Micke. Mål, drömmar, planer för nästa år, sponsorer och massa pepptalk avhandlas i bastun. Jag blir alltid fylld av motivation och inspiration varje gång jag pratar med Micke. Det kändes verkligen som om jag behövde det idag.  

Micke beger sig sedan mot tunnelbanan och jag påbörjar kvällsjoggen hemåt. Hade förresten på mig nyskorna och jag kände ingenting i knät, varken dit eller hem.

Triathleterna!

Totalt blir det 1 mils löpning på 58.23 under dagen och 1500 meter simning på 40 minuter.

Är det någon som har tips på vart man kan köpa en ny våtdräkt för triathlon någonstans? 

Heldag med bruuuschan!

Världens bästa bror är tillbaka i Stockholm över sommaren! När det inte är sommarlov för hans del så pluggar han industriell ekonomi uppe i Luleå, så vi hinner inte ses alltför mycket förutom under sommaren och julen. Idag hade vi därför bestämt att vi skulle ha en heldag tillsammas. 

Jag tränar som sagt nu närmast inför Vansbrosimningen och brorsan ska faktiskt vara med och simma SM om två veckor. Ett gemensamt träningspass i bassängen kändes därför som ett givet val för dagen. Redan 09.00 var det bestämt att att vi skulle ses utanför huvudstabadet. Jag insåg att det inte alls är så långt hemifrån mig så jag bestämmer mig för att springa bort dit innan simningen. Jag är fortfarande lite försiktig med mitt knä, så jag valde för säkerhets skull att springa i mina gamla skor som jag vet fungerar bra.

Var lite trött ändå när jag kom fram till huvudstabadet

3,5 km var det bort till badet hemifrån mig. Jag hade inga känningar i högerknät what so ever, så det kändes himla positivt. Det tog 16 och en halv minut vilket innebär att jag snittade 4:42-tempo under denna transportsträcka bort till badet. Rätt okej ändå med tanke på gårdagens bottennapp. 

Brorsan lyckades fixa in mig gratis på badet eftersom han känner badvakterna där 🙂 Det är bra med kontakter måste jag säga. Min plan är att köra ungefär ett liknade upplägg som jag körde i måndags, dvs pyramiden (500, 1000, 1500, 1000, 500). 

Det är inte så mycket folk till en början i bassängen eftersom badet inte öppnar förrän just 09. Jag och brorsan delar bana med två masterssimmare från SS04.

Det känns aningen lättare att simma idag än vad det gjorde i måndags. Då fick jag slita betydligt mycket mer i vattnet. Under det här passet försöker jag tänka mer på tekniken och glida mer på varje armtag. När man ska simma långt så är det bra att simma så energisnålt som möjligt.

Första femhundringen och första tusingen känns rätt lätta. Nästkommande 1500 känns desto tyngre. Jag tror att det beror på att jag inte hann käka frukost innan jag begav mig hemifrån. Jag väljer att inte köra sista 1000 och 500 utan kör istället massor med teknikövningar. Får många värdefulla tips som jag tar till mig av bror . Det är inte varje dag som man får simtips av någon som ska simma SM om två veckor 🙂

Coachen!

Resten av vår heldag spenderas med en skön promenad hem till mig där vi äter en alldeles fantastisk lunch och kollar på fotbolls VM. Brorsan är till och med så seriös att han har tagit med sig några skolböcker för att plugga. Han är så duktig måste jag säga! För hur många sitter inomhus och pluggar egentligen när det typ är Sveriges varmaste dag ute. Jag försöker hjälpa han så gott det går med hans matte när det är några svåra tal svåra tal som dyker upp, men det känns som jag själv har glömt det mesta.

Nedan är några fler bilder från besöket på huvudstabadet

Riktigt nöjd med den här bilden där jag simmar fjärilsim
Bröstsim
Målgång med bröstsimmet
Detta är min fina start. Brorsans visas på bilden under
Jag tror jag tog vann just den ronden av dyktävlingen i alla fall
AJ!!!!
Det här gör mer ont än vad man tror
  
Världens bästa bror!
Idag var en riktigt toppendag!    

Eriksdalsbadet för andra gången denna vecka!

Idag var det dags igen för att inta Eriksdalsbadet för att få lite mer vattenvana i kroppen. Jag mötte upp Frida efter jobbet utanför entrén. Riktigt sjysst med sällskap där i utomhusbassängen så här under en torsdagskväll. Det kan bli lite trist efter ett tag om man är där själv och endast ligger och simmar längd efter längd mellan alla kakelplattor.
Det var inte alls lika mycket folk idag som när jag var där i måndags. Det kanske berodde på att det varit molnigt i princip hela dagen. Skönt att i princip ha en hel bana endast för sig själv.

Lite mindre folk än sist som sagt

Frida ska precis som jag simma Vansbrosimningen nästa helg. Tanken för dagens pass var mer att jag skulle hjälpa henne lite med hennes simteknik inför loppet. Jag tipsade henne om några rätt viktiga bitar som man bör tänka på när mansimmar crawl samt tips om hur man tar sig framåt i vattnet utan att göra av med alltför mycket energi. 

  

Två glada simmare

Jag passade även på att simma en hel del själv medan Frida tränade på sina teknikövningar. Även om det inte blev några 5 km som det blev sist så var jag ändå riktigt nöjd med den simning som jag fick in i dag. Det som dock var bäst under passet var ändå att få se Fridas stora framsteg som jag tyckter att hon gjorde på riktigt kort tid. Jag känner att det var riktigt roligt att få dela med mig av min kunskap som jag har inom simningen. 

Det blev även massvis av snack om träning och utmaningar i allmänhet under passet. Jag tror att jag skulle kunna prata hur länge som helst om det, för det är någonting som jag verkligen brinner för 🙂  

Vad brinner du för?

Långsimning i måndags

Efter simturen på västkusten under midsommarhelgen kände jag rätt stor oro inför simmomentet under järnmannen och nu här närmast Vansbrosimningen som går av stapeln den 11 juli. Just då under midsommarhelgen kändes alla bitar med simningen riktigt jobbiga. Jag blev trött direkt, det kändes som om jag tappat precis all teknik och mitt vattenläge upplevde jag som riktigt katastrofalt. Känslan i vattnet är mycket viktigt inom simningen!

Jag har två veckor på mig innan Vansbrosimningen för att komma i någolunda hyfsad simform. Jag vill inte att den tävlingen ska bli det jobbigaste under hela året. Därför bestämde jag mig i måndags att gå lite tidigare från jobbet för att simma i Eriksdalsbadets utomhusbassäng.

Här har man varit ett antal gånger i sitt liv

Det var många människor på badet denna varma dag. Främst barnfamiljer. Utomhusbassängen var i princip helt fullproppad av lekande tonåringar och pensionärer som motionssimmade lika långsammt som vanligt. Lyckligtvis fanns det en bana för snabbsim och där hoppade jag genast ner. Det var endast 4-5 simmare på min bana under hela passet, vilket kan jämföras med säkert 200 personer på samtliga av de övriga banorna 🙂

Det kändes nästan som 200 personer på varje bana iaf 🙂 

Passet som jag simmade har jag valt att kalla pyramiden. Huvudserien bestod av 500 frisim (fr), vila, 1000 fr,  vila, 1500 fr, vila, 1000 fr arm, vila, 500 fr arm. Innan denna gnetserie körde jag 100 meter insim och efter serien så körde jag 400 meter avbad för att komma upp i totalt 5000 meter. Första 1500 meterna av serien kändes riktigt tunga och jag fick slita. Sen efter det släppte det och det kändes bättre i kroppen. Var dock rejält trött på slutet. 

Ja, jag vet att jag fått en jätteful linnebränna

Totalt blev det 5000 meter på cirka 1h 40 min.

Efter denna långserie blev det såklart bastu. När jag simmade i Järfälla Simsällskap tidigare så var alltid bastun efter passet själva höjdpunkten med träningen, så även denna gång.
Det kanske trots allt ska gå att fixa Vansbrosimningen och simmomentet under Järnmannen i Kalmar ändå! 
 

Midsommarfirande och lite träning

I fredags åkte jag ner till västkusten för att fira midsommar med några av mina kära vänner. Jag blev upphämtad av Mange och Christoffer runt halv åtta på fredagsmorgonen för avfärd mot västkusten och Marstrand. På vägen ut från Stockholm stannar vi till i Skärholmen för att hämta upp ytterligare en kille. Övriga gänget som vi ska fira midsommar med åkte ner redan under torsdagen.

Privatchauffören Magnus 

Resan ner tog drygt 7 timmar inklusive matpaus. Väl framme vid stugan bjuds det på fika av de som anlände en dag tidigare. Efter att ha suttit still flera timmar i bilen så känner min kropp att den bara måste ut röra på sig. Jag har packat ner både min våtdräkt och mina löparkläder i fall det skulle ges någon chans att träna. Som tur var verkar en sådan möjlighet infinna sig ganska omgående och jag bestämmer mig snabbt för att göra premiärsimningen utomhus för i år.

Min fina våtdräkt

Det bör för övrigt nämnas att stugan som vi har fått låna ligger precis vid klipporna intill vattnet. Hur fint som helst! Jag kränger på mig mina fina dräkt av neopren och beger mig ner för första doppet någonsin på västkusten. Det är väldigt kallt när man stiger ner i vattnet men det blir varmare allt eftersom, mycket tack vare våtdräkten.

Fantastiska västkusten

Jag har mycket svårt för att bara ”bada” när jag är i vattnet, utan jag måste alltid simma. Jag bestämmer mig för att simma till en närliggande udde för att se hur det känns. Då jag denna säsong primärt satsat på löpningen och sekundärt på cyklingen så har simningen helt klart blivit lidande. Jag tror att jag har simmat ungefär 5 gånger i år vilket inte alls känns bra. Jag har tänkt att eftersom jag är gammal simmare borde det inte alls vara något problem med själva simmoment under järnmannen. Jag kan nog leva lite på gamla meriter har jag tänkt

   
Här är jag precis innan premiärdoppet utomhus för i år

Jag har dock helt glömt bort hur jobbigt simning kan vara, speciellt när man inte tränat det på länge. Detta får jag verkligen erfarara på min väg mot udden. Jag har även glömt bort hur det känns att simma med våtdräkt. Den klämmer åt över bröstet men även över halsen så att det stundtals känns jobbigt att andast. Ingen jätterolig känsla direkt! Dessutom känner jag att det riktigt svårt att navigera vart man ska simma när man simmar i öppet vatten. Jag måste lägga stort fokus på simningen nu inför Järnmannen, annars kommer det moment som egentligen ska vara mitt bästa istället vara det sämsta.

 
Alex in action

Det blir ungefär 45 minuters simning för min del. Väl tillbaka i stugan så inser jag att vi inte ska äta förrän om tidagast en timme så då jag får den briljanta idén att man kanske kan klämma in ett löppass också. Jag drar på mig mina löparkläder och beger mig ut på pass nummer två. Jag har glömt min GPS-klocka så jag springer endast på känsla. Det känns lite konstigt till en början men det släpper snabbt. Det är en riktig härlig upplevelse  att springa på västkusten.

Superglad innan löpningen

Jag hinner lagom hem till midsommarmiddagen och är riktigt nöjd med dagen. 
Jag måste erkänna att jag aldrig tidigare varit på västkusten men det överträffande samtliga mina förväntningar. Dit åker jag gärna fler gånger!

Är det någon annan som har hunnit med att träna under midsommar?