Seger i januariutmaningen!

Det började som två olika tävlingar med samma mål, men övergick ganska snart att bli en enda tävling.

I en månads tid har jag, Mirre, Suss och Thomas tävlat om vem som tränar mest.

Från dag 1 intog Suss förstaplatsen. Jag trodde då att hon säkert inte skulle bli så långvarig där men ack så fel jag hade.

Oavsett hur många timmar som jag än tränade under vardagarna så drog hon ändå alltid ifrån mig och alla andra i den totala ställningen. På helgerna behövde jag verkligen ligga i för att ta igen några av de förlorade timmarna som jag hade tappat under veckodagarna. Detta för att inte hamna hopplöst långt efter Suss i ett alltför tidigt skede i utmaningen.

Det dröjde hela 29 dagar av utmaningen innan jag för första gången tog mig förbi Suss och gick upp i ledningen. Det var nu i söndags. Då tränade jag nästan hela dagen och fick ihop lite mer än 10 timmar totalt. Samtidigt fick Suss ”bara” ihop nästan 4 timmar. Helt sjukt att man egentligen kan skriva bara 4 timmars träning, men så kändes det faktiskt då. Vilken annan månad som helst hade det varit stort att få in 4 timmar bara sådär under en söndag.

Det var otroligt jämnt, framför allt mellan mig och Suss, inför sista dagen av utmaningen. Jag visste att Suss verkligen vinna den här utmaningen. Jag visste att hon ville spöa både mig och Thomas över allt annat, så jag förstod att hon skulle träna som en galning även under sista dagen.

Jag ställde mig frågan: -Hur gärna vill jag vinna? Jag visste direkt svaret. Jag ville verkligen ta hem den där utmaningen, no matter what. Har jag tränat så pass mycket och hårt nu under januari som jag har gjort så ville jag inte falla på mållinjen. Jag kände att jag var tvungen att chocka Suss på något sätt. Göra det där oväntade för att kunna ta hem segern. Jag bestämde mig för att skippa sömnen den natten för att istället ge mig ut och springa. Så mycket ville jag vinna.

20120201-210501.jpg

Jag begav mig ut på egen hand i det kylslagna vinterlandskapet någon gång efter midnatt. Det kändes helt sjukt att ge sig ut vid den tiden för att springa. Det var inte många människor ute, och framför allt inte många andra löpare ute. På något sätt såg jag dock hela grejen som ett häftigt äventyr. Jag sprang där för mig själv och njöt faktiskt under den första tiden.

Benen styrde kosan in mot stan, utan att jag egentligen hade någon bestämd rutt. När jag kom in till vasastan så kom jag på att jag kunde springa Stockholm marathon-sträckningen, eller i alla fall det kortare varvet. Jag tuffade på i sakta mak och de personer som jag mötte var de som var på väg hem från krogen. Skönaste kommentaren jag fick var av kille som bara stannade upp samtidigt som han skakade på huvudet och frågade: – SKÄMTAR DU ELLER? Hur skön är inte du?

Det blev två varv på det korta varvet på marathonbanan. När jag kom till Västerbron för andra gången så kändes det precis som det alltid gör när man springer där på andra varvet under Stockholm marathon. Man är helt slut i benen och har knappt några krafter kvar. Det slår aldrig fel, i alla fall inte för mig, så även den här gången.

Det var någonstans där som det började bli riktigt plågsamt och jobbigt. Hela sista milen hade jag ont i benen och i höften, var frusen ända in i märgen och var nästan helt tom på energi. Där fick pannbenet verkligen jobba, men jag hade i alla fall bestämmt mig att jag skulle springa hela vägen tillbaka till Sumpan. Det gick inte fort och det var nog inte den snyggaste löpningen som nån har sett, men jag gjorde det i alla fall. Fick ihop exakt 5 timmar löpning och 45 km där på natten. Dvs ett ULTRAMARATHON innan jobbet. Helt sjukt när man tänker efter egentligen.

20120201-210523.jpg

Jag lyckades även klämma in en timmes sömn i alla fall innan det var dags att gå och jobba. Man skulle kunna tänka sig att jag skulle vara som ett vrak på jobbet, men det gick faktiskt förvånandsvärt bra. Hann även klämma in lite träning på lunchen innan jag begav mig hem tidigare för att hinna med ännu mera träning.

Först blev det två timmars simning innan det senare var dags att sätta sig på den där förbaskade trainern. Jag anade att Suss skulle sitta hela kvällen fram till midnatt och köra, vilket gjorde att jag inte ville vara sämre. Jag började att trampa vid 7-snåret och höll då på sen hela tiden fram till midnatt. Jag hann avverka två hela filmer, men trots detta så var det så tråkigt och sitta där och trampa i lägenheten. Det fick nattlöpningen att framstå som riktigt underhållande. Som tur var kom tjejen över och höll mig sällskap sista timmarna. Hon var otroligt gullig och peppande. Hon fixade även i ordning middag som jag åt samtidigt som jag trampade.

20120201-210547.jpg

Sista halvtimmen hade jag kontakt med Suss där vi delade med oss av de olika strategier som vi hade använt oss utav under januariutmaningen och hur less vi var att sitta på den där förbaskade trainern.

20120201-210833.jpg

Sen var det då till slut dags att lägga in våra träningstimmar för dagen på funbeat för att kunna kora segraren i denna galna tävling. När jag la in mitt 5-timmarspass som sista registrering så stod det klart att jag hade vunnit Januariutmaningen!!!!!!!!

20120201-210901.jpg

Jag har nog min mentala styrka och tävlingsinstinkt att tacka för den här segern. Jag kände vid flera tillfällen att jag inte alls var så sugen på att träna, men tack vare utmaningen så stålsatte jag mig och begav mig ut ändå. Jag visualiserade mig vinsten många dagar under den här utmaningen. Jag trodde helhjärtat på mig själv och den strategi som jag använde mig av. Just den biten tror jag är otroligt viktigt. Har man väl bestämt sig mentalt och har en gnutta envishet inom sig så kommer man långt.

Jag måste avsluta med att tacka Suss och Thomas för en riktig god kamp ända in till slutskedet. Även Mirre ska ha cred som vågade dra sig ur tävlingen när hon kände av sin knäskada och att hon har stöttat mig genom hela tävlingen. Jag är så otroligt imponerad av alla era prestationer och insatser i den här januariutmaningen att jag knappt finner ord. Ni inspirerar och motiverar mig något otroligt mycket mina vänner!

I’m the champ!

No related posts.

0 reaktion på “Seger i januariutmaningen!

  1. Grattis! Var tvungen att räkna ut hur länge per dag du tränat och kan bara konstatera att det är länge… Jag är grymt imponerad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *