”Proffslivet” har börjat

När man har semester kan man verkligen träna hur mycket som helst. Under de närmaste veckorna har jag tänkt leva mer eller mindre som ett triathlonproffs. Med det menar jag att försöka få in mycket träning, mycket vila och bra kost. Allt för att formen bara ska vara så bra som möjligt när jag står där på startlinjen i Kalmar för att ta mig an Järnmannen för andra gången.

Idag har jag redan hunnit med 10 mils solocykling under förmiddagen, och nu sitter jag här framför datorn och käkar lunch samtidigt som jag laddar inför pass nummer två. Det kommer att bli open-water-simning i Brunnsviken om någon timme eller så med Alex från triathlonklubben.

Ungefär halva cykelpasset idag gick riktigt bra där jag bara susade fram på vägarna ute på Ekerö. Sen andra hälften gick riktigt riktigt tungt. Detta berodde nog på att det var vidrig motvind på hemvägen.

Från början hade jag tänkt att jag skulle ta det lugnt under passet och cykla kanske 10-15 mil under förmiddagen. När det gällde distansen höll jag mig till planen men inte riktigt när det gällde tempot. Första 4 milen snittade jag 35,6 km/h och jag kände mig helt odödlig. Sen när jag vände vid färjeläget ut mot Adelsö så var det som om jag hade en vägg framför mig att forcera. Vinden piskade mig i ansiktet och jag fick slita för att ens klara att snitta 30 km/h.

Snittet på vägen hem sjönk betydligt men jag kämpade på. Hade även en lite känning i nån muskel i ryggen efter alla mil i tempobågen. Kanske dags att be Rubin McRae massera/knäcka ut ryggen och höften.

Totalt under passet:
Transportsträcka ut: 1 mil, snitt 25 km/h
Träningspasset: 8 mil, 2:24:08, snitt 33,3 km/h
Transportsträcka hem: 1 mil, snitt 22 km/h
  

No related posts.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *