Miltärhinderbana igår, triathlon idag!

Den här helgen har varit riktigt bra och jag har fått till bra med träning. Först ut hade jag ju midsommarnattslöpningen där jag och tjejen fick ihop 25 km nattlig löpning.

Sen igår hängde jag med brorsan hela dagen och även vi fick till lite löpning. Trots att regnet verkligen öste ner så körde ungefär 6 km i 5-tempo innan vi drog av en runda på militärhinderbanan vid Karlbergs slott. Alltid när jag kör den brukar jag vara rädd om kläderna så jag brukar undvika alla hinder där man måste krypa. Igår hade jag dock tagit med mig en hoodie som jag inte var det minsta rädd om och tights som redan var hål i för att fullständigt kunna skita ner sig. Vi kröp genom vattenpölar och sand samtidigt som vi kände oss som ett riktigt specialförbandet inom militären. Man känner sig rätt så cool när man är ute och tränar i spöregn och att man vet att typ alla ens polare ligger bakis hemma efter en hård midsommarafton och inte ens skulle komma på tanken att gå i regnet. 

Idag blev det verkligen en dag i träningens tecken. Det blev faktiskt att jag körde ett triathlon, fast i en annan ordning. Det hela började med att jag och Thomas hade bestämt att vi skulle cykla ute på Färingsö, så vi möttes upp redan klockan tio ute vid Nockebybron. Tanken var att köra ett lugnt och skönt långpass tillsammans men det blev snabbare än vad både jag och Thomas hade räknat med. Första milen tog vi det rätt lugnt och låg jämnsides och snackade en hel del. Strax under 29 i snitt tror jag att den milen hamnade på. Även andra milen gick rätt lugnt, men trots det så började jag känna av benen rätt rejält. Det verkade som att min sjukperiod på två veckor hade gjort så att uthålligheten i kroppen helt hade försvunnit. Trots detta lyckades vi ändå öka takten på efterföljande delen av av passet på något sätt.

Efter 6,5 mil blev det ett fikastopp vid Svartsjö café, där vi fyllde på våra energidepåer till max. Vi träffade även Linda, Karin och Karin där som gjorde oss sällskap vilket var mycket trevligt. Efter den välbehövliga fikapausen begav vi oss hemmåt. När vi hade ungefär en mil kvar av själva passet öppnade sig himelen och det började regna och hagla. Snacka om typsikt midsommarväder här i sverige 🙂 Thomas var grymt stark under passet vilket var riktigt roligt att se. Han kommer att vara så snabb nere i Kalmar när det är dags för Järnmannen.

Totalt fick jag och Thomas ihop 2 mil transportcykling ut och hem samt 8 mil cykling ute på Färingsö på 2:29:29 vilket är ett snitt på 32,1 km/h.

Under passet snackade vi om att köra löpning direkt efter cykelpasset, framförallt för att träna på just övergången mellan cykling och löpning, men även för att det skulle vara trevligt. Jag föreslog även att vi skulle simma efter löpningen om vi kände oss pigga och Thomas nappade på den idén. Jag cyklade hem till mig och Thomas cyklade hem till sig för att byta om. Jag drog på mig torra kläder och bytte cykelskorna mot löparskor och begav mig ut igen direkt med simkläderna packade i min ryggsäck. Jag sprang förbi Pampas Marina längs med vattnet och när jag nådde Huvudstabadet mötte jag upp Thomas och även Miranda som hade sprungit från Sumpan.

Planen var att köra ungefär en mil i rätt så lugnt och behagligt tempo, men även här blev det snabbare än vad både jag och thomas hade räknat med. Första fem kilometrarna gick rätt lugnt där vi alla tre sprang och pratade om allt och ingenting. Kilometrarna hade passerats på 5:21/4:59/5:11/5:06/5:17. Känslan i kroppen var att det var ganska jobbigt trots den rätt så låga farten.

Efter att ha passerat 5 km så hände någonting. Farten trissades upp och samtalen upphörde. Kilometertiderna blev snabbare och snabbare och ansträningsnivån sköt i höjden. Sista 5 km avverkades på 4:59/4:49/4:31/4:23/4:26. Jag vet inte varför det blev en sådan ökning, utan det bara blev så. Även Miranda hängde på bra under de här sista 5 km trots att hon redan sprungit 30 kilometer innan hon mötte upp oss. Imponerande!

Sluttiden på milen blev för min del 49 min och 7 sekunder vilket är ett snitt på 4:54 min/km. Helt okej löppass efter så pass hård cykling.

Efter löpningen var det obligatorisk återhämtning och massor av snack. Därefter var det då dags för premiärsimningen på väldigt för mig. Thomas bestämde sig dock för att skippa simningen vilket så klart var trist. Istället blev det att jag drog av 2000 meter i Huvustabadet själv. Det var inte vackert, det var inte graciöst och det gick framför allt inte snabbt, men det var ett bra pass ändå. Syftet med passet var ju ändå inte att göra min snabbaste längd någonsin utan att bara ta mig igenom det och känna på vattnet.

Helt underbart att lägga en hel dag åt att bara träna. Living the dream!

No related posts.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *