Är jag så konstig?

När man berättar för vänner och kollegor att man har cyklat från Södertälje till Gränna tur & retur under långledigheten så undrar folk vad det är för fel på en. Många på jobbet vet att jag tränar rätt så mycket, men när de hörde att jag cyklade längre än en Vätternrunda på egen hand så skakade de bara på huvudet och undrade hur jag hade blivit så här konstig. Där befäste jag nog min position som fullständigt galen hos dessa kollegor.

Trots att jag var seg i benen sen långpasset i söndags begav jag mig ändå efter jobbet till tisdagsträningen med Running Sweden. Coach Rubin hade varit inne på min blogg och läst om helgens cykelmil och även han bara skrattade och skakade på huvudet åt mina galna upptåg.

Vi sprang bort till Karlbergs slott som uppvärmning och svetten bara forsade fram redan här med tanke på den härliga sommarvärmen. Sen var det dags för löpskolning och därefter körde vi några stegringslopp. Benen kändes sega och trötta men det är ju förståeligt efter allt som jag utsätter de för.

Intervallerserien bestod av 3×600 meter, 3×400 meter, 4×300 meter och till sist 3×200 meter. Vilan mellan varje set var lika lång som löptiden. Sprang man sexhundringarna på låt oss säga 2 minuter så fick man också två minuters vila.

Jag sprang med mellangruppen för dagen och det var en bra grupp för mig idag. Det var några löpare som man kunde jaga i gruppen men det fanns även de som man kände att man kunde springa ifrån. Jag försökte haka på Alex och en annan triathlet, men de rann ifrån mig rätt så lätt under intervallerna. Hade jag varit fräsch i benen under passet hade det nog varit en annan fart jag stolt hade kunnat visat upp. Nu tog det bara stopp i benen vid något som kanske motsvarade 80% av min kapacitet. Tungt, segt och svettigt kan passet sammanfattas med.

3×600 (snitt per km)
1) 3:35
2) 3:37
3) 3:36

3×400 (snitt per km)
1) 3:16
2) 3:19
3) 3:26

4×300 (snitt per km)
1) 3:18
2) 3:29
3) 3:14
4) 3:10

3×200 (snitt per km)
1) 3:12
2) 3:23
3) 2:55

Är jag så konstig som en del tycker eller är det fullständigt normalt att cykla så pass långt som jag gjorde i helgen? 

 

No related posts.

0 reaktion på “Är jag så konstig?

  1. En stor del av drivkraften hos många som gör extrema saker, är väl att kunna berätta för andra om vad man har gjort och de flesta "extrema" personer njuter väl lite av att folk tycker att de är just "galna". Någonting säger mig att det är ganska få som cyklar 30 mil utan att berätta det för någon (eller så finns det massor med solocyklister i garderoben, vilket gör att ni andra framstår som knäppare än ni är ;))

  2. lite konstig är du allt 😉 Nä skämt åsido. Jag tycker det är coolt och framförallt så får det mig att tro på min egen förmåga att flytta gränserna. Det funkar som motivation. Jag kommer nog aldrig sikta på 30 mil på cykel men insikten om att "normala" (hihi) människor fixar det så kan jag oxå pusha mig själv till lite mer och lite längre distanser.

  3. Hahaha, nejdå Alex, du är inte konstig. Du driver dig framåt och upptäcker samtidigt nya platser. Då var man isf mer konstig när man låg i en jäkla bassäng och plöjde längd efter längd fram och tillbaka som en badanka :). Fortsätt med det du gör, kul att läsa om !!

  4. Nja jag tycker det är mer konstigt att spendera större delen av sitt liv i TV soffan som jag tror många gör…du är bara sund i din nyfikenhet på utmaningar:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *