Duathlonpremiär

Trots 3 pass under gårdagen samt en genomklappning under cyklingen i torsdags begav jag mig ut på Lovön för att göra min första tävling i duathlon, det vill säga löpning – cykling – löpning.

Äntligen fick jag ta ut och lufta tempohojen. Den har bara stått i lägenheten flera månader och varit jätteledsen för det. Dagen till ära hade jag även satt på finhjulen, så att den skulle bli extra glad och att jag skulle susa fram.

Jag cyklade ut till Lovön som uppvärmning och fick ihop ungefär 15 kilometer. Redan här kände jag att det skulle bli tungt. Benen var långt ifrån återhämtade utan kändes mer som två orkeslösa ting. På vägen ut funderade jag till och med om jag bara skulle vända och strunta i att efteranmäla mig, men av någon anledning fortsatte jag mot startområdet.
Tävlingen arrangerades av min klubb Stockholm City Triathlon, med Marcus som tävlingsledare. Sträckorna för dagen var 5 kilometer löpning, 2 mil cykling och sen 2,5 kilometer löpning igen.
Innan start blev det mycket snack med klubbkamrater o andra vänner. Hann även med och reka cykelbanan med Emma och Marika innan start.
Sen var det dags för start. Det var kyligt vid starten så jag bestämde mig för att köra långärmat, ett val som jag resten av tävlingen senare skulle få ångra. Det hade gott och väl räckt med ett linne. Löpningen inleddes på värsta tänkbara sätt, nämligen med en lång seg uppförsbacke. Var slut redan när jag nådde toppen av den. Sen eftersom de här 5 kilometerna bestod av två varv, visste jag att jag behövde göra om samma sak igen inom kort. Hur skulle det här gå egentligen?
Jag höll mitt eget tempo och lät många duathleter bara glida förbi. Efter 21 minuter och 45 sekunder sprang jag in i växlingsområdet för att växla över till cyklingen. Jag fick 5,4 km på min garmin klocka vilket skulle motsvara 4:02-tempo.
Cyklingen inleddes med samma tunga backe som under löpningen. Även här var det två varv som skulle avverkas. Min känsla från uppvärmningen var verkligen befogad. Jag hade inte mycket att säga till om under cykelmomentet. Jag passerades av cyklist efter cyklist och jag fick verkligen kämpa mentalt för att jag inte skulle bryta. När det inte var uppförsbackar var det stark motvind istället. Trots att jag hade högprofilshjulen var det inte alls som att jag susade fram, istället kändes det som om jag var ute och söndagscyklade. 
På andra varvet såg jag att Marika hade knappat in en hel del på mig, vilket gav mig aningen mer motivation. Jag trampade på bra sista biten och kom in för växling efter 38 minuter och 9 sekunders cykling (inklusive tid för T1 och T2,dvs båda växlingarna). Jag hade kilometertider på allt från 1:24-2:21 under cyklingen. Totalt blev det ett snitt på 31,5 km/h. Det är typ samma hastighet som jag höll i torsdags under 4,5 mil.
Den avslutande löpningen var jättetung. Återigen skulle backen klaras av, dock bara en gång det här varvet. Under cyklingen hade jag inte tagit en enda placering utan blev passerad av jättemånga, så det var skönt att nu istället plocka en och annan placering under löpningen, trots att jag var supertrött. Bet ihop sista biten och sprang i mål på 1:11:04 med en avslutande löpning på 10:53 (snitt 4:04). Höll undan före Marika, men var inte jättenöjd i mål med min insats. Hade jag bara varit fräsch i kroppen hade jag med säkerhet kapat ytterligare några minuter.         
Marika, Jag och Emma. Vi fick en kommentar om att vi såg ut som tre superhjältar där på bilden.
Duathlonpremiären avklarad. Det känns som att jag tar en välbehövlig vilodag imorgon 

No related posts.

0 reaktion på “Duathlonpremiär

  1. Tack Marika. Du var grym under tävlingen så jag skulle inte bli förvånad om du tar mig nästa gång 🙂 Men jag ska göra allt för att ändå försöka hålla mig före i mål. De tre superhjältarna i sina trikåer 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *