Personbästa ännu en gång!

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Idag var det meningen att Miranda skulle springa 100 miles (=16 mil) på Täby Extreme Challange men så blev tyvärr inte fallet. Jag vet att hon i flera månader har sett fram emot den här dagen och hon ville verkligen ge järnet på tävling för en gångs skull. Hon har känt sig jäkligt stark nu en lång period så förra veckan var hon till exempel nere i Portugal och avverkade mer än ett marathon om dagen. Grymt inponerande måste jag säga!

Tråkigt nog blev hon sjuk igår och kunde därmed inte starta i morse. Jag kan nog inte föreställa mig hur surt och otroligt frustrerande det måste ha känts att inte ens komma till start på en tävling som man har haft siktet inställt på så länge. Hade det hänt inför järnmannen i Kalmar förra året hade jag nog gått in i någon slags depressionsfas kan jag tänka mig. Alla mina tankar mynnade ut i just den tävlingen förra året och att inte kunna starta hade nog bara känts så otroligt tugnt. Det hade nog tagit väldigt lång tid innan jag hade kommit tillbaka efter en sådan händelse.

Hade Miranda bara kunnat ställa upp i tävlingen tror jag att hon lätt hade tagit sig i mål och dessutom på en riktigt bra tid.

Istället för att det blev Mirandas stora dag blev det istället lite mer min dag idag. Jag visste att Vällingbymilen skulle gå av stapeln under dagen så jag for dit och efteranmälde mig. Jag trodde inte jag skulle känna någon som skulle springa men det visade sig att det var flera stycken där från Running Sweden vilket var superskoj.

Erik, Jag, Putte och Jonas

Uppladdningen inför loppet hade väl kanske inte varit optimal med typ ingen frukost alls och suttit några timmar och försökt peppa/trösta en ledsen flickvän som inte kunde ställa upp på sin 100-milestävling.

Under min Dubairesa insåg jag att jag ändå hade lite snabbhet i kroppen, trots att det är så pass tidigt på säsongen. Då sprang jag jag bland annat 10x45s-intervaller med brorsan och snittade typ 3:22 på alla. Jag körde även en mil i ”lugnt” och kontrollerat tempo på 41:23 vilket var ett mycket glädjande besked.

Målet var att gå för personbästa och lite mer därtill. Jag skulle bara under 39.19 som är mitt PB, men hoppades innerligt att göra sub 39 minuter.

Jag ställde in min garmin så att jag hela tiden såg hur många meter före/efter som jag låg i förhållande till just 39 minuter (3:54-tempo). Jag gillar den funktionen jättemycket. Den kan jag varmt rekommendera om ni inte provat.

Jag ställde mig lång fram i början och när startskottet small av var jag bland de första iväg. Det är inte varje dag som man ligger topp 5 efter typ 100 meter. Jag insåg dock rätt snabbt att jag var tvungen att lugna mig om jag inte skulle krokna totalt efter någon enstaka kilometer. Jag slog av på farten och blev omsprungen av flertalet löpare. Trots att jag kände att jag höll igen en hel del under första kilometern så avverkades den ändå på 3:39. Insane!

Efter någon kilometer blev jag omsprungen av självaste Mårten Klingberg. Jag brukar läsa hans blogg för hans skriver verkligen på ett underhållande och fantastiskt sätt. Trots att jag låg 5-10 meter efter honom mestadels så höll vi rätt så lika tempo ändå. Kilometer 2,3,4 och 5 avverkades för min del på 3:50/3:44/3:55/3:55 och det kändes jäkligt bra i kroppen. Pulsen höll sig förhållandesvis låg och jag hade bra med energi.

Efter 5 kilometer började det dock gå aningen tyngre. Det blåste kraftig motvind på vissa ställen och det kom en del backar som var tunga. Detta gjorde att jag verkligen fick jobba för att inte tappa Mårtens rygg. Jag hade bestämt att jag skulle försöka hålla den så länge som möjligt.

Bansträckningen var riktigt bra. Banan var flack och lättlöpt förutom de backar som jag nämnde ovan. När jag springer lopp har det visat sig att första halvan alltid går snabbare än sista. Det verkar inte som om jag kan inte springa negativt under ett lopp. Idag höll jag ihop sista halvan bättre än vad jag annars brukar göra. Sista 5 kilometrarna hade jag ett tempo på 3:54/4:07/3:54/3:57/3:50.

Det var en kilometer som gick över 4-fart och det var då det var som mest blåsigt. När man sprang kändes det som om man nästan stod stilla. Jag var tvungen att släppa herr Klingbergs rygg när vi närmade oss 8 kilometer men jag kämpade på ändå. Det är dock otroligt skönt när man har 2 kilometer kvar och inser att man kommer att klara sina uppsatta mål. Jag visste att jag hade bra med marginal till 39 minuter så frågan var bara vad klockan skulle stanna på.

Efter flera kilometers löpning hade jag till och med kraft till en spurt mot slutet, vilket inte alls hör till vanligheterna. Jag brukar vara så trött att jag inte ens har styrfart in i mål.

Den här gången stannade min klocka på 38.36 och jag hade gjort det igen. Jag hade återigen slagit till med nytt personbästa. Det blev även sub 39 med riktigt god marginal. Trots den finfina tiden kunde jag inte helt glädja mig åt prestationen. Det här skulle som sagt inte vara min dag utan det skulle ju få vara Mirandas stora dag.

  

Jag har nog blivit väldigt bortskämd med att slå personbästa vid varje tävlingstillfälle. När kommer första tävlingen komma när jag inte klämmer till med ett nytt PB? Någon gång måste ju den här PB-streaken ha ett slut

No related posts.

0 reaktion på “Personbästa ännu en gång!

  1. Grattis till en kanontid på milen! Jag funderar också på det där när man inte slår personbästa längre. Vi får hoppas att det dröjer länge till!

  2. Zandra: Det fattar jag inte heller ärligt talat 🙂 Men på något sätt så taggar jag alltid till när det är tävling 🙂 Loparjanne: Tack så mycket!Lisa: Tack för stödet Lisa. Jag hoppas också att det dröjer länge tills det händer. Lina: Jag vet 🙂 Bra kvitto på att man skött vintersäsongsträningen.Odda: Nu börjar jag närma mig de tider du gjortMiranda: Näe jag gör faktiskt inte heller det 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *