Snabb mil efter dipp

Senaste veckan har jag haft en ordentlig tränings- och motivationsdipp. Denna dipp har nog märkts på bloggen med tanke på mina uteblivna inlägg.

Det har varit rätt mycket på jobbet och jag tror att det har varit en bidragande orsak till det här träningstappet. Jag lyckades i alla fall i torsdags att släpa mig i väg på ett tröskelpass med Running Sweden. Redan när jag mötte alla dessa fantastiska människor i gruppen kände jag hur motivationen genast återvände.

10 kilometer skulle springas progressivt i Hagaparken, vilket innebär att det ska gå fortare och fortare ju längre in i serien man kommer. För varje 2 kilometer vi sprang skulle vi även kapa 10 sekunder per kilometer.
Första 2 km skulle vi i snabba gruppen springa kring 4:40-fart, och båda dessa kilometer gick i 4:34-tempo. Nästkommande två skulle vi således försöka lägga i 4:30-fart. Första kilometern där höll vi rätt okej tempo där vi avverkade kilometern på 4:28, men kilometerna därefter gick aningen för snabbt. Jag tror att det var Jonas som smyghöjde farten aningen för vi smällde av den kilometern i 4:11-tempo.
Kilometer 5 och 6 var tänkt att springas i 4:20-fart så vi fick sänka tempot aningen för att ligga mer rätt i fas. Dessvärre så sänkte vi tempot lite för mycket så att kilometern istället sprangs på 4:29. Jag har märkt det tidigare att jag har väldigt svårt att hålla en given fart, vilket kan vara ett problem vid sådana här serier. Jag ökade givetvis farten efter denna långsamma km och vips så gick nästa kilometer på 4:06. Det är svårt det där att hålla en bestämd fart som sagt.
Jag kände mig stark under hela passet och benen gjorde precis som jag ville. Jag hade sällskap ett flertal kilometer under passet med Jonas och Susanne vilket var riktigt härligt.

Sista fyra kilometerna var det tänkt att vi skulle lägga i 4:10- respektive 4:00-tempo. För min del avverkade jag dessa etapper på 4:04, 4:07, 3:56, 3:53 vilket jag var mycket nöjd med.

Totalt blev det 10 km tröskelträning på 42:28. Jag var rätt trött mot slutet men jag kände att jag ändå hade haft mer att ge under hela passet om jag bara hade velat, vilket var en skön käsnla. När förra säsongen började slog jag till med just den här tiden på Premiärmilen, och nu går jag och gör det på träning utan nämnvärd uppladdning.

Sen nu igår passade jag även på att få en ett långpass löpning genom att erövra den blåa tunnelbanelinjen. Det vill säga att jag sprang förbi samtliga stationer längs med den blå linjen. Det innebär att jag nu har sprungit genom hela Stockholms tunnelbanesystem då jag tidigare erövrat både den gröna och den röda linjen. Mer om detta event kommer imorgon.

No related posts.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *