Cykelinspirationskväll på Cycle Corner

I sista sekund igår signade jag upp mig på en cykelinspirationskväll på Cycle Corner i Hammarby sjöstad. Jag hade inga planer för kvällen ändå så varför inte tänkte jag.

På plats blev det mingel med cykelfolk, proteinpulverförsäljare och massvis av träningsbloggerskor. Jag träffade bland annat Angelica och Anna, och vi kom genast in på det här spännande ämnet med triathlon. Angelica satsar på att köra järnmannen i Kalmar i sommar och Anna siktar på sprinten i Stockholm.

Sen hade Viktor, som är personlig tränare och tillika triathlet, en dragning med bra saker att tänka på när det gäller cykling. Han kom med tips om allt från vad man ska tänka på när man köper en cykel till olika styrkeövningar som är bra för cyklister.

Jag hade förväntat mig en mekkurs också mot slutet men det verkade inte som om den blev av. Innan jag begav mig hemåt blev det en fika med Emma. Det blev en fika som bestod av typ 99% träningssnack. I like 🙂

Stort gäng på lunchen.

Att komma ut från kontoret på lunchen är verkligen guld värt! Man mår så mycket bättre bara genom att få lite frisk luft i sig. Dessutom känner jag mig mer produktiv på en eftermiddag om jag har varit ute och sprungit på lunchen än om jag inte har gjort det.

Idag blev vi hela 6 personer som drog ut och körde 5 kilometers löpning med lite styrkeövningar efter vägen. Hur skönt som helst i vårsolen!

Gänget vid utomhusgymet

Även fast jag hade tänkt ta det lugnt idag så blev det allt annat än lugnt. Jag vet inte vad det är men när jag och Erik kör tillsammans så blir det oftast att vi två springer fortare än vad vi hade tänkt oss från början. Jag vet inte om det är tävlingsinstinkten som kryper fram där, men jobbigt blev det i alla fall.

Jag och Erik brukar vara väldigt jämna i spurtduellerna mot slutet men idag hade jag inte en susning. När Erik la in sin överväxel så sa mina ben i från. Jag var tvungen att vika ner mig den här gången, men jag hoppas kunna ge honom en match nästa gång. 

Om ni har möjlighet att springa på lunchen så tycker jag absolut att ni ska ta tillvara på den chansen. Man mår så mycket bättre efteråt.

Äntligen dags igen.

Jag längtade verkligen till dagens pass med Running Sweden. Jag såg fram emot att berätta för alla där om min fantastiska upplevelse från Rom marathon. Jag har lärt känna många av löparna där och det känns som om man är en enda stor familj.

Det var många som hade koll på att jag hade sprungit och kom genast fram och frågade hur det hade gått och så. En del hade även läst bloggen och alla verkade rätt imponerade att jag hade gjort 3:09 på maran med en liten rolig filmdokumentation till. Det var flera som sa att de har märkt att jag verkligen utvecklats som löpare sen jag började springa med Running Sweden och sådana ord värmer verkligen. Jag blir så glad att höra sådana kommentarer från folk. Även om jag själv inser att det har hänt en del med mig och min löpning sen jag började springa med RS så slår det 1000 gånger högre när andra också säger sådana ord. Det är som att man får ett slags kvitto på det man gör går åt rätt håll.

Till passet då. 15 minuter uppvärmnig, därefter 3x(5x60s backe + 2km tröskel). Vilan mellan 60-sekundersintervallerna bestod av jogg ner till där vi startade, 90 sekunder mellan intervallerna och tröskeln och sedan 90 sekunder mellan seten. Därefter lugn jogg tillbaka till planet Fitness.

Jag hade redan innan passet bestämmt att jag inte skulle gå på max. Det var ju trots allt endast 9 dagar sen jag sprang en snabb-mara. Jag la mig i mellan gruppen och höll mig där mest hela tiden.

Första setet:
1) 3:58-tempo 2) 4:25-tempo 3)  4:29-tempo 4) 3:58-tempo 5) 3:49-tempo
2km tröskel: 8 minuter 58 sekunder, 4:28-tempo

Andra setet:
1) 4:17-tempo 2) 3:23-tempo 3)  4:20-tempo 4) 4:20-tempo 5) 4:33-tempo
2km tröskel: 8 minuter 14 sekunder, 4:07-tempo

Tredje setet:  
1) 4:28-tempo 2) 4:14-tempo 3)  3:56-tempo 4) 4:05-tempo 5) 3:52-tempo

Jag höll igen bra i början men jag hade några intervaller då jag drog upp tempot rejält, tänker framförallt på andra intervallen under andra setet som gick riktigt snabbt. Sista 2 kilometerströskeln behövde vi inte köra då Rubin nog såg att de flesta var rätt så slitna.

Skönt att som sagt åter igen se det här härliga gänget som springer med Running Sweden 

Det tar aldrig slut…

Vintern här i Stockholm har varit väldigt väldigt lång och kall. Nu under de senaste veckorna har det dock  blivit varmare utomhus, snön har smält bort från vägarna och det har känts som om våren närmat sig med stormsteg. Äntligen!

Jag har verkligen sett fram emot att få bära upp alla vinterkläder på vinden och att istället ta fram sommarkollektionen. Jag var faktiskt på väg i går att bära upp vinterkläderna men klockan hann bli för mycket så jag struntade i det, och det var nog tur det. För vet ni vad jag möttes av när jag tittade ut genom fönstret idag? Jo att det snöade så klart!

Den här vintern tar aldrig slut känns det som. Kan det inte bara bli sommar nu så att man kan gå omkring i T-shirt och shorts igen. Känns dock skönt att jag har hel en veckas semester från och med nu på fredag och då ska jag  till betydligt varmare breddgrader i form av Dubai. Det ska bli otroligt skönt att komma bort ett tag.

Tungt men härligt

Det blev en hel veckas viloperiod efter min 3:09-mara förra söndagen, men idag på lunchen var det då dags att återigen snöra på mig löparpjuxen.

Spang vanliga rundan på drygt 5 km med Erik och Johan. Kroppen kändes tung och jag tyckte det det var sjuk jobbigt att ens ta mig runt trots att vi höll rätt så lågt tempo. Känslan inombords att återigen kunna springa var dock jäkligt skön.

Imorgon siktar jag på intervaller med RS. Kanske inte snabbaste gruppen då i alla fall eftersom det fortfarande känns som om kroppen fortfarande är i återhämtningsläge. Eller vi får väl se hur det känns imorrn.

Avis på alla som springer

Jag har inte kört ett endaste träningspass sedana jag körde Rom marathon förra söndagen. Dels har det berott på att kroppen behövt återhämta sig men även på grund av att jag känt av min gamla knäskada (löparknä). Direkt efter att ha passerat mållinjen i Rom märkte jag att något inte alls var som det borde med mitt högerknä. Jag kunde knappt stödja på högerbenet och när jag väl gjorde det så gjorde det så ont att det nästan kändes som om någon tryckte in en kniv i knät.
Ont efter målgången i Rom
Jag hade ont på precis samma ställe som jag hade sist när jag drabbades av löparknä. Har man väl haft löparknä en gång i livet är man nog livrädd att få det igen, så kände jag i alla fall. Därför har jag nu den här veckan bara vilat och tagit det lugnt. Det sista som jag skulle vilja i det här läget är att behöva avbryta säsongen och köra rehabilitering istället. Nu känns trots allt tusen gånger bättre idag än under förra söndagen.
Istället för att ge sig ut och springa själv idag begav jag mig till stora skuggan för att vara åskådare till tävlingen Premiärmilen. Jag har sprungit det här loppet de senaste två åren, men i år blev det ingen start för egen del. Jag kan lova att jag verkligen blev sugen att också tävla när jag såg samtliga 4000 löpare som hade samlats bortanför universitet.

Jag träffade massor av människor som jag lärt känna på senaste tiden, främst genom Running Sweden och Stockholm city triathlon. Det har gjort att tävlingarna har blivit ännu roligare att vara på. Förr i tiden kände jag oftast inte alls många när jag var på tävlingar. Då var det mer att jag åkte dit, sprang och sen åkte hem. Nu träffade jag säkert 15-20 personer som jag kände och stod och snackade med de både före och efter loppet.

Hängde allra mest med grymma Emma. Det var jätteroligt att jag sprang på henne idag för vi har alltid lika skoj tillsammans.

När startskottet gick stod jag som åskådare och fotograferade istället för att springa. Här är några bilder från dagen:

Obligatorisk Friskis&Svettis-uppvärmning
Eller uppvrämning på eget vis…
Inför start
Here they come!
Ledargruppen efter nån km. Roligt att alla tre är mitt i steget sådär.
I mitten – Fredrik R
Putte i vitt
Emma från SCT
Emma – alltid lika glad
Robban
Snabb-Erik, precis före Gabriella S 
Putte igen
Jag är riktigt imponerad över allas insatser idag. Jag hade också gärna sprungit men det går fler lopp. Nästa lopp för min del blir eventuellt Vällingbymilen. Åh vad jag längtar att bege mig ut och springa 

Jag vill också springa snyggt!

Tänker ni också ibland när ni ser duktiga löpare: ”Shit va snyggt han eller hon springer och vilket fint löpsteg den personen har”. Jag tänker så i alla fall när jag ser dessa löpare.

Jag vet sen tidigare att jag kanske inte har det bästa eller det snyggaste löpsteget, och detta bekräftades nu även under Rom marathon. Längs med banan fanns det flera kameror som filmade oss löpare. På många av filmsekvenserna såg det ut som om jag knappt lyfte benen från marken och mot slutet var steglängden minimal. Dessutom ser verkar det som om min hälkick är helt obefintlig. När man ser hur jag sprang t.ex. vid 40 kilometer så tycker jag mer att det liknar gång än löpning.

Här ser man de filmklipp som avslöjar min löpteknik. Personligen känner jag att det finns en hel del att fila på inför fortsättningen. Spana efter en kille i blå/gult linne med svart pannband som hela tiden verkar kolla på sin klocka.

Detta kan jämföras med dessa killar som bara flyger fram och har jättefina löpsteg. Ja, jag är aningen avundsjuk.

 

Undrar vad man skulle kunna göra för tid på en mara om man hade ett optimalt löpsteg? Någon som har något tips för att få ett snyggare löpsteg?

Löpning har verkligen blivit populärt

Jag tycker att det är jätteskoj att det här med att springa är så inne just nu för tillfället. Vi har verkligen sett en riktig löparboom här senaste åren. Det känns som om alla springer. Folk har insett alla positiva fördelar som löpningen för med sig. Det är så väldigt lätt att bara kunna ge sig ut och springa oavsett vart man än befinner sig. Det enda man egentligen behöver är ett par löparskor (ibland inte ens det) för att kunna komma ut och springa.

Idag upptäckte jag dock en liten mindre bra grej till följd av den här löparboomen. I takt med att intresset för löpningen ökar, så ökar även intresset för att anmäla sig till diverse löptävlingar. Jag hade tänkt att man eventuellt skulle slänga in en efteranmälan till Premiärmilen om benen kändes okej nu efter Rom marathon. Döm av min förvåning när jag insåg att loppet var fulltecknat sen flera dagar tillbaka. Förra året anmälde jag mig på plats samma dag till den tävlingen, medan nu så var samtliga platser redan tagna.

Det är med andra ord ingen bra kombination av att ha dålig framförhållning och den här löparboomen.    

Rom marathon 2011

Efter två dagars promenerande i Rom kände jag verkligen av mina ben när jag vaknade på söndagen. Starten på loppet var redan klockan 09.00 så det var återigen bara att gå upp tidigt i ottan. Jag tryckte i mig lite bananer, drickyoughurt och några mackor till frukost. Det är inte den standardfrukost som jag hade kört här hemma men det fick duga.

Vi mötte upp Fredrik och Therese för att sedan bege oss till starten som var belägen vid Colosseum. Man kände verkligen hur maratonstämningen hängde i luften över hela staden.

Maratona di Roma-gang
Vi lämnade in våra överdragskläder en halvtimme innan start och just då kändes det riktigt småruggigt och kyligt. Jag funderade länge över om jag skulle köra linne eller långärmad funktionströja. Valet blev till sist korta tights och linnet. Jag kryddade denna outfit med ett svart pannband. Det kan jag säga var tur för det var bra varmt under hela loppet. 
Inför start
Jag kände absolut ingen press på mig inför loppet och det var riktigt skönt. Rom marathon har aldrig varit en mara där jag känt att jag skulle satsa på den till 100 procent utan jag har mer sett det som en rolig grej och att man eventuellt skulle kunna få en fingervisning angående hur formen ligger till. Jag skulle ju gärna sätta nytt personbästa på distansen men det var absolut inget måste.
Eftersom jag inte hade laddat något specifik inför det här loppet och att jag hade promenerat rätt mycket under både fredagen och lördagen så var väl förutsättningarna kanske inte de allra bästa. Jag bestämde mig därför i sista sekund för att ta med mig kameran under själva loppet för att fota/filma det hela. Det kändes som om det kunde vara en rolig grej att göra. Det är inte alla gånger som man har möjligthet att göra en sådan här sak på en mara. Hade jag satsat på det här loppet hade detta naturligtvis varit uteslutet. 
Stämningen i startfållan var helt magiskt. Tusentals laddade löpare framför mäktiga Colosseum var en storslagen syn. Jag såg en kille som hade tänkt springa i någon kiltliknande sak och romarsandaler. Vilken galning! 
Mäktig syn
Ajajaj
Ibland kan jag känna att det efteråt är svårt att komma ihåg hur man egentligen kände sig under loppet, så därför tänkte jag återge Rom marathon med en hel del filmsekvenser som jag filmade under dagen. 
På väg in i min startfålla
Uppvärmningsjogg i startfållan
Snart dags för start
The final countdown
Två kilometer redan avverkade
3:15-gruppen med gröna ballonger
 5 kilometer. Tar rygg på Team Bone Marrow-killen
8-kilometerspasseringen
10k down, 32k to go!
Löpning längs med Roms gator
 Living the dream!
15 kilometer och lite känningar i knät
Håll också till råga på allt också
Magiskt och magnifik. Passade på att turista lite också under loppet
St:Peters kyrkan
Bara halva loppet kvar. Rätt så sliten
25 km
Vikten av små delmål
Nu början maran på riktigt
En mil är väl ingen match
Vilken stämning
Jävla kullerstenar
Möts av Colosseum för andra gången under dagen
Upploppet
Precis innan det obligatoriska målgångskortet
Kommer i mål på 3:09:41 och är såklart supernöjd. Det här var ett riktigt fint formbesked så här pass tidigt på säsongen. Personbästa med hela 12 minuter på marathondistansen. 
Min klocka visade till och med 43 kilometer för dagen
Helt förstörd efteråt
Den här fina medaljen fick jag för min prestation:

Efter loppet hade jag riktigt ont på utsidan av mitt högerknä samt i min högra höftböjare vilket var lite oroande. Jag kunde knappt stödja på benet pga knät. Jag försökte mig på lite stretching efter målgången men benen krampade varje gång jag försökte så jag skippade den här biten.
Efteråt mötte jag upp Miranda, Fredrik och Therese. Det hade gått superbra för samtliga personer under loppet. Fredrik kom in på runt 3:45, Miranda joggade till synes helt oberörd in i mål på 3.55 och Therese slog till med ett fint personbästa på 3.33 trots att hon trodde att hon inte hade någon snabbhet i sig. Imponerade i alla fall av alla tre.
Mina splittar per kilometer var följande enligt min klocka.
1-10 km: 1) 4:43 2) 4:23 3) 4:19 4) 4:04 5) 4:13 6) 4:15 7) 4:10 8) 4:13 9) 4:15 10) 4:10
11-20 km:  11) 4:08 12) 4:14 13) 4:15 14) 4:12) 15) 4:15 16) 4:28 17) 4:08 18) 4:22 19) 4:12 20) 4:19
21-30 km: 21) 4:19 22) 4:23 23) 4:24 24) 4:23 25) 4:27 26) 4:44 27) 4:28 28) 4:24 29) 4:31 30) 4:28
31-40 km: 31) 4:38 32) 4:34 33) 4:32 34) 4:30 35) 4:41 36) 4:46 37) 4:35 38) 4:38 39) 4:47 40) 4:39
41-43 km: 41) 4:39 42) 4:54 43) 4:36
Det här var en helt perfekt avslutning på en helt underbar weekend i Rom.
Train Hard, Fight Easy. Living the dream!!!!

En weekend i Rom

Istället för bege mig till jobbet i fredags begav jag och Mirre oss ner till södra Europa för en weekend i Rom. Dagen inleddes med att väckarklockan ringde 03.00. Ska man med ett plan som går 07.10 från Skavsta flygplats måste man verkligen vara uppe med tuppen.

Med bara handbagage kunde vi snabbt ta oss från flygplatsen i Ciampino in till centrala Rom. Vi dumpade genast den lilla packning som vi hade med oss på hotellet där vi skulle bo för att sedan ge oss av på en sightseeing. Jag har aldrig varit i Italien så jag hade några saker på min ”att-besöka-lista” att bocka av.

Vi hakade på en guidad tur in på coluseum (à la riktig pensionärsstyle), fotade oss med gladiator, strossade runt i Forum Romanun, spejade på capitolium, kastade mynt i Fontana di Trevi. Jag hade fler ställen att besöka på min lista men tiden bara försvann.

Vart vi än skulle så promenerade vi. Det är verkligen ett bra sätt att se en ny stad på tycker jag. Åker man tunnelbana och tåg missar man oftast många fina godbitar mellan stationerna. Vi gick i princip hela dagen och när vi äntligen igen kom tillbaka till hotellet så var man så trött i benen att det genast blev horisontalläge. Vi hade ju nu varit vakna i mer än i 20 timmar.  Kanske inte bästa uppladdningen inför det stundandet maratonet på söndagen, men har man aldrig varit i Rom så känns det som om man måste turista en del. Det hör ju till… 
Dagen efter kändes benen otroligt tunga efter allt promenerande. Trots detta bestämde vi oss för att ta en kortare morgonjogg. Under morgonjoggen passade vi på att springa förbi spanska trappan så att jag kunde sätta ytterligare en bock i min ”att-besöka-lista”.
Därefter anlände Therese och Fredrik. Vi åkte gemensamt ut till marathonbyn och hämtade ut vårt startkit och besökte samtliga utställare. Vi laddade inför morgondagen med mycket god mat och ännu mera promenader. 
När vi sedan möttes upp på söndag morgon vara alla laddade inför den stundande maran…  
To be continued…