Intervaller längs med E4:an

Jag trodde att det var något skämt från Running Swedens sida när jag läste på hemsidan att inför gårdagens pass var 2x(5 x 4 min). Dvs 40 minuter rena intervaller!?!?! Hur skulle det här gå egentligen?

Jag kände mig till och med lite smått nervös under dagen på jobbet så lite mental laddning inför passet behövdes verkligen. 4-minutersintervaller är superjobbigt, speciellt när vilan inte är längre än 60 sekunder mellan varje intervall.

Innan vi hade börjat springa upplevde jag det som att kroppen helt hade återhämtat sig sen söndagens hårda distanspass, men när vi väl uppvärmningen började kände jag att så inte riktigt var fallet. Kroppen kändes istället tung och jag hade inte det där grymma trycket i benen som man ibland kan uppleva.

Platsen för intervallerna var väl kanske inte den mest upphetsande men vi sprang i alla fall på cykelbanan längs med E4:an i höjd med brunnsvikens västra sida.

Jag bestämde mig för att göra ett försök på att hänga på gruppen med de snabbaste löparna. Jag höll väl rätt så jämna steg med de under första intervallen, men sen rann de bara ifrån mig.

För det mesta under intervallpassen med RS har jag oftast nån jag kan ta rygg på eller jaga ikapp, men den här gången hamnade jag i något slags ingemansland under intervallerna. Hur fort jag än sprang så kom jag inte ikapp de snabbaste löparna i gruppen. Avståndet bara ökade och ökade. Det var inte dock inte bara jag utan två personer till som hade svårt med att hänga på den snabba subgruppen, men jag var något starkare än dessa två idag så jag hamnade någonstans mitt emellan alla löpare.

Detta gjorade att motivationen sjönk och jag hade inte samma gnista som jag brukar ha.

Efter 5 intervaller var det en minuts extra vila och det var väldigt uppskattat.

Jag fortsatte intervallserien men fortfarande med bristande motivation. Det var en kväll där jag hade behövt massor av pepp. Jag kramade inte alls ut det där sista som jag brukar göra under intervallerna så jag var inte ens närheten av så trött jag kan bli när man till exempel har Rubin vid sin sida och han pushar en till max.

Efter att ha sprungit 8 intervaller fick jag en liten känning i mitt vänsterknä så jag valde att inte köra de sista två intervallerna. Jag tror det var kombinationen av den lilla känningen i knät och att jag inte hade någon som helst motivation eller glädje som gjorde att jag drog mig ur. Jag brukar oftast höra att jag har ett starkt psyke och tjockt pannben samt att jag aldrig ger upp, men där igår gjorde jag det. Jag gav upp och fegade ur.

Inombords grämde jag mig själv för att jag inte körde hela intervallserien, men det kanske ändå var det klokaste jag kunde göra.

Här är den genomsnittliga hastigheten för samtliga intervaller. Det varierade rätt krafigt upp- och nedför vilket nog märks på tiderna.

1) 4:06 pace
2) 3:42 pace
3) 4:08 pace
4) 3:47 pace
5) 4:14 pace
6) 3:48 pace
7) 4:12 pace
8) 3:47 pace

No related posts.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *