Tankar inför 12-timmarsutmaningen

Ni undrar säkert hur mina tankar gick inför den här 12-timmarsutmaningen så det tänkte jag försöka förmedla med det här inlägget.

De allra flesta som jag pratade verkade hålla Miranda som favorit inför den här utmaningen. Väldigt många av hennes läsare tippade att hon lätt skulle ta hem segern och det var väl egentligen bara några få som trodde på seger för min del. Jag fick kommentarer om hur mycket hon hade sprungit och att hon hade mycket bättre förutsättningar än jag och så vidare.

Inför utmaningen 

Detta var dock ingenting som störde mig eftersom jag vet att jag oftast presterar som bäst när jag är lite av en underdog. Jag går hellre in i en tävling där folk inte har några förväntningar på mig alls än att stå där som storfavorit. Så även om de flesta inte skulle satsa sina pengar på mig under den här utmaningen så kände jag starkt inombords att jag ändå verkligen hade chans att ta hem det här.

Jag visste att Miranda inte skulle ge sig i första hand så jag var väl medveten om att jag skulle vara tvungen att springa VÄLDIGT långt om jag skulle ta och vinna den här utmaningen.

För att få ett hum om hur långt jag skulle vara tvungen att springa försökte jag sätta mig in i hennes situation. Jag vet att hon aldrig skulle kunna stanna på ett ojämnt antal kilometer. 27,53 km t.ex. är helt omöjligt att springa i hennes värld. Hon hade nog alla gånger då sprungit 28 km istället, men mer troligt hade nog varit att hon även lagt till några extra kilometer för att komma upp i 30 km exakt.

Min gissning var att Mirre skulle försöka sig på  att nå den jämna siffran 100 km som är lite av en drömgräns. Jag hade som mål att i alla fall att försöka springa längre än det för jag trodde inte att Miranda skulle fortsätta om hon väl nådde magiska 100 km och dessutom hade tid kvar.

Dagarna innan själva utmaningen försökte vi få ut av varandra hur långt den andre kunde tänkas att springa. Både var verkligen hemlighetsfulla här och avslöjade inte så mycket. Jag försökte dock på alla sätt att få henne att tro att min kapacitet var sämre än vad den egentligen var. Detta i förhoppning att hon eventuellt skulle ta det lite lugnare och därmed eventuellt göra mina odds lite bättre.

Jag hade på känn att det skulle bli jämnt mellan oss båda så därför bestämde jag mig för att inte planera in några längre matstopp utan skulle istället ha med mig några energibarer och gels som jag kunde käka under vägen. Min taktik var att försöka att vara så mycket i rörelse som möjligt under de här 12 timmarna. När jag inte sprang skulle jag istället gå för att ändå samla ihop så många kilometrar som möjligt.

Jag var jättetaggad inför den här utmaningen hela förra veckan. Jag hade inte sprungit en meter på hela veckan så benen var fulla av energi. Dagarna innan hade jag även kört någon form av pastauppladdning. Allt för att känna mig helt redo och förberedd inför den här lite smått läskiga utmaningen.

Redan när jag utmanade Miranda på den här grejen för flera månader sedan visste jag att jag var tvungen att göra någon rolig grej av det hela eftersom det var så pass länge som vi skulle vara igång. Därför kom jag på det här med att springa förbi samtliga stationer längs med gröna linjen. Jag hade nog haft väldigt mycket svårare att motivera mig att springa på ett och samma ställe som Mirre gjorde. Dessutom är det alltid skoj att lära sig hitta på platser man aldrig tidigare varit på.

Hur gick det då med att ta sig längs hela tunnelbanesystemet? Klarade jag att passera samtliga stationer längs den gröna linjen? Det får ni läsa om senare ikväll.

No related posts.

0 reaktion på “Tankar inför 12-timmarsutmaningen

  1. Hej, Jag har aldrig kommenterat något tidigare, varken på din eller Mirandas blogg. Men nu känner jag mig tvungen då jag läst kommentarerna i Mirandas blogg om att du skulle "fuskat". Tycker det är väldigt orättvist mot dig som gjorde en sådan enorm insats. Trots att ni sprang nästan lika långt så hade du en bättre strategi upplagd under dagen, din prestation var större och då förtjänar man att vinna. Inget ont mot Miranda,absolut inte, hon är en stor inspiration för mig, en person som har en enorm kapacitet, vilja av stål och härliga visioner. Ni är båda riktiga förebilder!

  2. A.M: Tack så jättemycket för ditt stöd. Alla får ju tycka precis som de vill när de läser ett inlägg och kommenterar saker på bloggar, men jag tycker att det ändå är lite trist med sådana kommentarer. Nu skrev han inte att jag hade avsiktligt fuskat utan att det mer inte var något fairplay och att jag fick fördelar av det. Men men, inte så mycket att göra åt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *