Vilken underbar dag att springa ett maraton på

För några månader sedan kläckte jag och mitt löpargäng Runners Five idén om att dra ihop ett socialt långlopp. Varför inte springa banan som man springer under Stockholm maraton fast vintertid. Där föddes då idén om Vintermaran.

Igår gick alltså mitt första långlopp av stapeln som jag själv var med och arrangerade. Man kan ju inte klaga på vädret i alla fall. Jäklar vad skönt det var där i solen.

Vi var 20 entusiastiska löpare som möttes upp på Östermalms ip klockan 10 på lördagsmorgonen. Det var löpare från alla håll och kanter kändes det som.

Samtliga löpare vid starten av Vintermaran

Det var en väldigt rolig mix av löpare. Människorna där hade sprungit allt ifrån 12 km som mest ända upp till folk som hade sprungit mer än 80 km.

Jag avverkade kilometer efter kilometer småsnackades med allt och alla. Man sprang jämsides med någon ett tag för att sen byta snackpartner.

Efter att ha sprungit första varvet av marathonbanan stannade vi på 7-eleven för fikapaus. Jag var jättesugen på att ta en brownie där men det kunde jag ju inte göra på grund av min ”skippa sötsaker-utmaning”. Istället tog jag en banan och en pucko som vi kom fram till var okej.

Vid det här laget hade vi redan avverkat 18 kilometer, vilket var distansrekord för några av löparna. Jag tyckte att alla såg riktigt pigga ut vid det här läget men några valde ändå att hoppa av vid det här tillfället.

Jag tyckte att första varvet gick av bara farten. Jag hade knappt ens reagerat på att jag nästan hade varit ute och sprungit i två timmar innan vi tog den där pausen.

Jag på västerbron

Andra varvet kändes något tyngre till en början men efter ett tag kom jag in i löpningen igen.

Flera distansrekord slogs denna dag så jag tänkte önska ett riktigt stort grattis till alla er som igår sprang längre än vad ni någonsin sprungit. Det är en himla skön känsla att hela tiden flytta sina gränser.

Vi stannade även för ytterligare två fikastopp längs vägen. Först stannade vi till vid slussen och sen därefter stannade vi till på ett ställe vid Norr Mälarstrand.

När vi hade sprungit 39 kilometer och befann oss vid st:eriksplan valde jag att lämna gänget eftersom jag skulle möta upp min bror som var i stan på besök. Jag kunde dock inte sluta på 39 kilometer när jag väl hade bestämt mig för att springa marathondistansen. Jag sprang sista 3,2 kilometerna på egen hand men var rejält trött i kroppen. Dessutom hade jag fått skavsår i ljumsken av mina kalsonger så det enda jag tänkte på där på slutet var att komma hem så fort som möjligt för att ta en riktigt varm skön dusch.

De sju tappra som fortsatte ända bort till Stadion

Totalt: 42,2 km löpning, 4:17:31 (pauserna ej inräknade), snitt:  6:05 min/km, puls: 143/172

Tack alla ni som gjorde detta till en alldeles underbar dag! Hoppas vi ses igen på något framtida löpevent!

No related posts.

0 reaktion på “Vilken underbar dag att springa ett maraton på

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *