Stockholm halvmarathon – Mitt bästa lopp hittills!

I lördags var det då dags för årets upplaga av Stockholm halvmarathon. Jag har sprungit loppet en gång tidigare och det var för två år sedan. Jag kan säga att det var rätt så olika förutsättningar inför loppet då jämfört med nu. När jag ställde mig på startlinjen 2008 så hade jag rätt så nyligen kommit igång med träningen efter säkert ett och ett halv år av i princip avsaknad av all träning. Jag hade aldrig ens varit i närheten av att springa en halvmara utan som längst hade jag sprungit någonstans runt 13-14 kilometer. Jag tyckte det var jättejobbigt att bara bege mig ut för att springa en kort runda. Så jobbigt att jag till och med skulle anse att jag avskydde det.

I år var som sagt förutsättningarna helt annorlunda. Jag har tränat bra och kontinuerligt hela det här året. Jag vet inte exakt hur många gånger jag sprunget ett pass som varit längre än 21,1 km i år men jag skulle säkert gissa på 20-25 gånger iaf. Distansen skrämmer mig inte längre som den gjorde sist. Nu skulle jag nästan vilken dag som helst bara kunna dra av det på träning. Jag har gått från att avsky löpning till att fullständigt älska denna motionsform. Jag känner numera ren och skär glädje när jag springer.

Lördagen inleddes med att jag begav mig till Kungsträdgården för att hämta ut nummerlappen. Man brukar alltid få en t-shirt eller något sånt när man springer ett lopp men tydligen inte här på Stockholm halvmarathon. Det enda man fick i goodiebagen förutom nummerlappen var massa reklam och en tvättsvamp. Det kan ju inte varit någon som blev vidare lycklig av dessa saker. Jag tyckte det var snålt från tävlingens sponsorer i alla fall.

Jag mötte därefter upp mina härliga löparvänner Miranda, Suss och Thomas för gemensam uppladdning och lunch på Café Creme som ligger på Östermalm. Det blev mycket snack om framtida planer, träning och såklart hur vi skulle lägga upp själva loppet. Jag beställde en extra stor pastaportion med fläskfilé så att jag skulle stå mig bra genom hela loppet.

Lunch på Café creme
Extra stor portion pasta bara för min skull

Efter den trevliga lunchen begav vi oss återigen till kungsan för att besöka de olika utställartälten. Vi mötte upp glada Lina och Michel som skulle agera farthållare under tävlingen. Lina skulle se till att springa precis under 2:15 och Michel skulle ta löparna under 2 timmar. Även Therese dök upp där i kungsan.  Hann även möta upp mamma och ta några ord med henne innan det var dags för start, vilket var väldigt trevligt.

Jag och Anders Szalkai i löplabbets tält

Dagarna innan loppet hade jag haft rätt så svårt att tagga till inför loppet. Var inte alls jättesugen på att springa men ju närmare starten kom desto mer laddad blev jag. Målet var att slå mitt nuvarande personbästa på 1:34.22

Jag, Mirre, Lina och Michel
Det blev endast 500 meter uppvärmning innan jag begav mig till min startfålla. Lite kaxigt ställde jag mig längst fram i startgrupp B, så det var endast eliten som jag hade framför mig när startskottet gick. Som vanligt när starten går var det lätt att ryckas med i kanske ett alltför snabbt tempo, så även denna gång för min del. Kroppen var full av energi och benen ville inget annat än att bara börja springa. Första kilometern avverkades till och med under 4-minuterstempo (3:59). 

Stämningen längs gatorna var på topp och det kändes hur roligt som helst att springa. Det var flera personer som jag kände igen efter vägen och det var jätteroligt. Såg bland annat min gamla gymnasiepolare Helena, min gamla simkompis Martina, mamma och pappa såklart, Susan och Tommie från jobbet, Alex från SCT, Johannes och Emilie, Christian från mitt tidigare jobb och min gamla gympalärare Bengt från mellanstadiet (han måste varit nöjd att sprang halvmaran eftersom han tyckte att vi skulle springa mycket under hela mellanstadiet). Tack alla ni för stödet, det gav mig otroligt mycket mer krafter. Hoppas att jag inte missade att nämna någon jag känner. Tack alla andra som också hejade på längs banan.

Bild lånad från Stockholm halvmarathons hemsida

Första fem kilometerna avverkades på fina 20:25 (snitt: 4:05 per kilometer). Trots den hårda öppningen så kändes det rätt så bra i kroppen. Jag fortsatte i ett bra tempo och jag försökte hela tiden hitta löpare som höll samma tempo så att jag skulle kunna lägga mig i rygg bakom de. Nästkommande fem kilometer gick ungefär en halv minut långsammare än första fem, det vill säga närmare bestämt 20:54 (snitt: 4:11). När jag såg totaltiden efter en mil insåg jag hur snabbt jag egentligen hade öppnat. Klockan visade 41:19 (4:08- tempo) vilket till och med innebar personbästa på milen med över en minut! Hur är det möjligt egentligen? Mitt tidigare milpers på 42:26 kanske inte har speglat min kapacitet till fullo?

Jag höll på att få betala dyrt för min hårda öppning. Efter 11 kilometer var det som om jag totalt gick in i vägggen och alla krafter gick ur mig. Jag kände här att om jag hade fortsatt i samma tempo så skulle jag nog inte ens tagit mig i mål. Jag sänkte medvetet tempot några sekunder per kilometer så att jag istället låg runt 4:18 i snitt ungefär. De här sekunderna gjorde otroligt stor skillnad och jag kunde nu ligga och återhämta mig istället. Helt sjukt att man kan känna att man ligger och återhämtar sig i det tempot. Det måste nog vara tack vare alla intervaller som jag har kört på senaste tiden.

Bild lånad från Stockholm halvmarathons hemsida

15 kilometer passerades på 1:02:44 och här insåg jag att jag har en bra chans att inte bara slå mitt personbästa utan även komma in under ”drömgränsen” 1:30. När det var 4 km kvar sinade krafterna återigen och i det här läget var det bara att inte ge upp och försöka ta sig i mål. Fick verkligen kämpa och slita för att ta mig framåt. Jag försökte göra mig av med alla negativa tankar och endast fokusera på det positiva.

Jag tog ut det där lilla extra de sista kilometerna och dundrade i mål på 1:28.36! Inte nog med att jag spöade mitt PB på halvmaran med runt 6 minuter, utan jag slog även mitt personbästa på den inledande milen och jag sprang under drömgränsen 1:30. Dessutom kom jag på plats 368 av nästan 10 000 startande. Allt på ett och samma lopp. SÅ HIMLA NÖJD! Jag kände redan här att det var min absolut bästa löptävling som jag någonsin genomfört.

The crew

Efter målgången kom en kille fram till mig och presenterade sig som Odda och sa att han läste min blogg. Det var första gången någon person som jag inte känner kommit fram till mig och sagt att han faktiskt läser min blogg så jag blev verkligen jätteglad över att höra det.

Jag vet att periodvis har jag varit riktigt dålig på att uppdatera den här bloggen med inlägg. Ibland har det till och med dröjt en hel vecka mellan att jag har skrivit något och oftast har jag då uppdaterat bloggen retroaktivt. Jag förstår om man som bloggläsare tappar intresset för en blogg där det väldigt sällan kommer några nya inlägg. Den glöms liksom bort i mängden, men jag ska försöka bättra mig. Därför är det extra roligt när ändå någon känner igen en och kommer fram och pratar efter ett loppet. Skulle ni någon gång se mig efter ett lopp, under en träning eller bara när jag sitter och fikar på stan så tveka inte utan kom fram och säg hej om ni känner för det. Det uppskattas verkligen kan jag lova.

Efter loppet mötte jag upp gänget igen. Thomas hade kommit i mål på grymma 1:31:30, Mirre kom i mål på 1:40.49 och Suss på 1:42.51. Riktigt imponerande insatser rakt igenom måste jag säga. Efter det sedvanliga eftersnacket åkte jag hem och förberedde mig inför kvällens festligheter. Vi skulle senare mötas upp hemma hos Thomas för middag och festligheter. 

Thomas bjöd på en fantastisk god tacopaj/tacogratäng. Till det serverades skumpa och vin. Det var mycket snack om dagens alla prestationer under kvällen. Framtida planer diskuterades också väldigt flitigt som vanligt.

En helt magisk avslutning på en helt fantastiskt dag.  

No related posts.

0 reaktion på “Stockholm halvmarathon – Mitt bästa lopp hittills!

  1. Tjena Alex!Jag är fortfarande sjukt impad av din prestation! Att du persade på milen är heeelt otroligt, jag menar på en halvmara!! Det är nog inte många som gör det!:) Det bådar även gott inför Hässelby-loppet, då jäklar 😉 Kram, Kram

  2. Angelica: Tack Angelica 🙂 De orden värmer verkligen.Lina: Tack så jättemycket Lina. Jag är också förvånad att jag kunde persa på milen sådär. Det ska inte vara möjligt. Ja vid Hässelbyloppet så smället. Jag Sub40 och du Sub45! Jag är imponerad över din farthållarinsats under halvmaran. Bra jobbat!Miranda: Tackar och bockarCalle: Sorry Jossan! Jag såg faktiskt henne där vid statshuset. Hur kunde jag missa att nämna henne. Marieh: Tack så mycket Marieh. Den här säsongen har verkligen varit min säsong . Allt har gått min väg. Jag hoppas att det kan hålla i sig 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *